Nu när jag tittar tillbaks på allt, 
så kan jag inte låta bli att le. 
När jag ser på foton av oss. 
Från hösten 2003. 

Vi var så små, så unga. 
Allt var så enkelt. 
Jag var lycklig. 
Det var vi. 

Frågan är om vi förstod det då. 
Nu efteråt kan jag undra om allt var så sagolikt? 
Men det är så jag vill minnas det. 

Lillasyster, du var lycklig... 
Vem tog våran barndom? 
Toffypop var lycka, min lycka. 

Det fanns inga ansträngningar. 
”Att smita från verkligheten, 
...att känna sig berusad och sliten. 
Imitera Sen kväll med Luuk och festa” 

Ja, allt var så enkelt. 
Och verkligheten jagade oss. 

Jorden snurrar, världen går vidare. 
Men varför går jag inte...? 

För verkligheten hann ifatt oss. 
Den kvällen när det blåste kallt över Avenyn... 


Av: Lillebror Teddie Toffypop. 

Jag saknar det. Jag hade en familj. Jag var lillasyster. hade en familj... 


... 

såhär bra kunde det vara: 

Vi ska titta på film hemma hos Teddie. 

Fanny: - Jag vill se tecknad film!!!! Har du lilla sjöjungfrun?? 
Teddie: Nee 
Fanny: Fan då. 
Teddie: Jag har stuart little, nån som vill se den? 
Lurken: Jag vill se Tuttan kommer, Hahaha 
Hannes: Jag bryr mig inte. 
Teddie: Ska vi se Stuart Little då? 
Fanny: ....... 
Teddie: Ska vi se den? Ska vi se den Fanny? Fanny vad tycker du? 
Fanny: HAN ÄR BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖG